På vägen hem satt jag och läste i läroboken i Psykologi. Ett kapitel handlade om att vi ser och tolkar världen utifrån våra intressen, eller saker som så att säga blir självuppfyllande. Det vanligaste exemplet på det här är att "hela världen" är full med gravida kvinnor och barnvagnar när man själv är gravid.

Och vad händer när jag kommer in på väntsalen i Köpenhamns station? Hela kortväggen i väntsalen är täckt av ett vackert foto på en kvinna som spelar cello! Jag log för mig själv och undrade hur många andra cellister som fastnar för bilden.



Så här vacker klänning kommer jag inte att ha på Bråvikens kammarsymfonikers konsert i morgon, men det blir vacker musik. Schumann, Händel och Brahms klockan 17.00 i Centrumkyrkan. Välkommen!