Lunchproblem i Tilburg

Föreställningen är nog den att alla holländare är duktiga på engelska. Nyss var jag ute och skulle hitta någonting ätbart åt Dottern och mig, typ en lunch som vi kunde äta i hennes träningspaus. Hon är allergisk mot laktos och gluten. Lite, lite utanför Tilburgs stadskärna är det ont om matställen. Där bor man, punkt. Till slut hittade jag till en Subwayaffär. 
- Hello! I would like to have two menus, but one of them without bread. I am allergic to milk and bread, you see.

- hhhh?

En gång till lite långsammare? Nej, ingen förståelse alls.

- No bread, please.

- A sallad?

- Yes!

Sedan gick det nästan bra, eftersom man pekar på de ingredienser man vill ha. Nu skulle jag betala. Då fick tjejen ropa på sin kollega eftersom hon fick för sig att jag inte skulle betala för brödet ... svårt ... många knapptryckningar ... och dessutom ville jag ha två kaffe. På kassaapparaten syntes det  efter många felslag vad jag skulle betala så tjejen slapp försöka uttala summan. 

När jag kom till kaffemaskinen förstod jag inte hur jag skulle få mitt kaffe. Jag var tvungen att besvära igen! Tjejen pekade på springan där jag skulle stoppa in något.

- Okej, how much is it? börjar jag.

- No no.

Till slut inser jag att det jag trodde var växel och stoppade i plånboken var bland annat två små poletter till kaffemaskinen, till förvandling lika 10-centare.

Pust. Vilket jobb för att få lite mat. Nu har jag ätit min varma macka och druckit mitt kalla kaffe så nu är allting bra! Mot lördagsmarknaden. Där är försäljarna invandrare, så de talar engelska!