Acting in the city

Under hösten och fram till 5 januari har Konstmuseet en utställning som heter ”Acting in the city”. Det är olika konstnärer som har fått skapa ett konstverk med utgångspunkt från en plats i stan. Tanken är att staden är en scen där människan är aktör och kreatör. I helgen gick Mannen och jag ”varvet runt” och tittade på konstverken. En del av dem står ute, där man knappt har kunnat missa dem under hösten, men det var roligt att se alla de olika verken i följd.

I Ståhlboms silo var den imposanta 4 meter höga dörren öppen för första gången i mitt Norrköpingsliv. Innanför den stod två trevliga män och hälsade oss välkomna att se laboratoriet en trappa upp, samt att gå in till höger i gatuplanet, sätta oss på en stol och ta på hörlurarna. Först var det tyst men sedan började en man tala i öronen, ja till och med inne i huvudet på mig. Det var en mycket häftig upplevelse - det kändes verkligen som att han var där, precis bakom stolen!

 

 De verk som jag tror att norrköpingsborna kommer att komma ihåg är Stina Opitz två kvinnor som hänger på varsin vägg. Kvinnorna är väl påklädda, men barfota! Vackra fötter har de fått också. Stina Opitz kallar dem Utomjording. Jag ler åt dem eftersom de hänger med ansiktena in i väggen. Kanske är de en bild för att gå in i väggen? Kanske vill de visa att världen är så ful att man inte vill se den mer? Med tanke på namnet kanske de är utrustade med röntgenblick som ser rakt genom väggen, in i lägenhetslivet på andra sidan muren?

Det var en uppiggande promenad i blåst och kyla!