Angeles och jag

Jag vet att jag har läst om Angeles Bermudez-Svankvist förut. Då var det för att hon var en så bra chef. Hon har fått priser för sin ledarstil, både när hon jobbade på Folktandvården och när hon var Tandvårdsdirektör. Då var jag lite feministiskt stolt över henne. Äntligen en kvinna som det går bra för! Nu undrar jag som alla andra vad det är som har hänt? Vad har hon gjort? Jag dömer henne inte på förhand. Att Arbetsförmedlingen inte fungerar är ingen nyhet för någon av oss, så det borde inte vara grund för en uppsägning med så omedelbar verkan. Jag menar, Af har ju inte fungerat på många, många år. Jag har för mig att det var förra året man utvärderade hur många jobb som Af varit med och gjort en lyckad matchning på. Det var ett jobb av tio! Det var en del skriverier om det, men vi som varit i närkontakt med nämnda verk, vet att det mest är kontrollorgan åt arbetslöshetskassorna, inte förmedlare av jobb.

Jag kan ändå vara lite avundsjuk på Angeles Bermudez-Svankvist. Vi är lika gamla hon och jag, vi har gått gymnasiet och sedan läst på universitet i en massa år. Skillnaden är att hon valde att bli tandläkare och sedan satsade på att vara Chef. Jag valde fel yrke till att börja med, och har sedan inte satsat på att bli rektor eller utbildningsminister. När en generaldirektör tvingas sluta får denne behålla lönen under hela sin anställningperiod. Angeles Bermudez-Svankvist har suttit på sin post i fem år, och får alltså fortsätta att vara välbetald i ett år till. Hennes kompetens ska tas tillvara på  Regeringskansliet, läste jag. Det är bra, för med en lön på 142 400 kr i månaden tycker jag att man ska utföra ett arbete. Det är ju mina, och dina, skattepengar som betalar hennes lön.

Jag har precis fått mitt beslut från AEA. Där står att jag beviljats rätt till arbetslöshetsersättning, och att min dagpenning är 680 kr. Sexhundraåttio gånger tio arbetsdagar, minus skatt, blir 5 000 kr utbetalda var fjortonde dag.

JA - jag är ledsen över att lärarnas löner är låga, jag är ledsen över att ingen utanför skolans värld anställer utbildade lärare, och jag är ledsen över att alla vi kompetenta arbetslösa människor inte kan matchas mot ett ledigt jobb.

Jänkare i Norrköping

I helgen kom de amerikanska bilarna till Norrköping. Under en solig eftermiddag kunde intresserade strosa runt på Himmelstalundsfältet och titta på de fina bilarna, och växla några ord med ägarna. Många av dem satt på en stol vid sin bil och myste, ibland med kaffekoppen i handen. Det verkar vara en växande folkrörelse att köpa en gammal bil, renovera den i hundratals timmar och sedan åka på träffar med andra bilrenoverare. Är det skruvandet som är lustfyllt för de flesta, eller är det själva körandet, när bilen är klar? 


Den roligaste detaljen var denna LP-spelare!

En sak som slog mig var att de flesta som kom till träffen var ganska medelålders. Om de kanske varit raggare en gång i tiden, så hade de nu putsat upp sina bilar, och själva också blivit lite mer städade. Jag tror inte att det var många av dem som drack öl innan de skulle köra, eller hängde ut sydstatsflaggan eller rumpan på lördagskvällens cruising! Idag kostar en fin amerikansk femtiotalsbil ganska mycket pengar, så det är väl förklaringen till att de ägs av stadgade personer snarare än av unga fattiga. De unga köper en Volvo för 5000 kr och bygger om, men de bilarna har inte nått kultstatus eller utställningsskick ännu. Det ska bli intressant att se om tio/tjugo år, om det blir drifting och hemliga street race som är innehåll när de motorburna Volvofantasterna har träff!

Min Make är mer intresserad av bilar än jag. Än så länge håller vi oss till små Bubblor. Maken får stå för renoverandet och jag följer med på träffarna. Kanske kan vi få en ursäkt att åka till Tyskland, på VW-träff? I söndags var vi och hämtade hem en gammal bubbla, som ingen kört på 17 år. Det betyder att jag måste ha en klänning från 1972 när bubblan så småningom är i körbart skick. Det ska nog gå bra. Det roliga blir att få se Maken i gabardinbyxor och skjorta med breda kragsnibbar!

Now you see me

Igår var vi på bio och såg Now you see me. Det är en oerhört välgjord film där regissören skickligt balanserar människors medfödda skepsis mot magi med filmbesökarnas vetskap om att allt är möjligt på film. De fyra magikerna, eller snarare de postmoderna illusionisterna, som är huvudpersoner, sammanförs av tarotkort och förbereder under ett år de tre mest spektakulära showerna som skådats i USA. Filmbesökaren blir på ett sätt lika lurad som publiken på showerna, och på ett sätt får filmtittaren avslöjanden om hur magikerna gör sina trick, genom en före detta magiker som numera försörjer sig på att avslöja trollkarlar.

Motorn i filmen är att magikerna genom att göra ett extra speciellt trick vill bevisa att de är bra nog för att bli upptagna i ett hemligt magikersällskap, Ögat. De ger en show i Las Vegas och i showen rånar de en bank i Paris, och pengarna faller ner inne i showsalen. FBI-agenterna jagar de fyra för rånet, men ligger hela tiden ett steg efter. Nyckelmeningen lyder: Kom närmare och titta riktigt ordentligt på mitt trick! Samtidigt säger magikerna som en fortsättning på den meningen att enda sättet att förstå tricken är att se dem på riktigt långt håll, att se helheten.

Det var många rollfigurer, många ledtrådar angående trolleri och ovisshet om vilket det sista stora tricket skulle bli. Var fanns pengarna från Paris och hur hängde allt ihop?

Jag var mycket intresserad under hela den två timmar långa filmen. Några biljakter, lite kärlek och några rättvisepekpinnar fanns också med i storyn. Jag brukar hitta logiska fel i filmer som handlar om tidsresor eller superhjältar med gjorde det inte i denna film. Se den, och låt er luras!

Regissör: Louis Leterrier
Medverkande: Mark Ruffalo, Jesse Eisenberg, Morgan Freeman, Woody Harrelson, Isla Fisher, Mélanie Laurent, Michael Caine, Dave Franco, Common, José Garcia

Mer färg åt folket

För ett tag sedan var vi på returpunkten och mitt bland alla kasserade vita spisar och kylskåp stod dessa två utstickare - en röd spis och en röd tvättmaskin. De var fantastiskt vackra och jag blev glad över deras försök att lysa upp något så tråkigt som tvätt och matlagning.

Jag började tänka på det kök jag levde i på sjuttiotalet. Golvet var täckt av en plastmatta med någon sorts medaljonger tryckt på. Vi hade en röd matta, men den fanns också i gult eller grönt, hemma i kompisarnas kök. För att matcha golvet hade man satt röda keramiska plattor mellan diskbänk och skåp. Skåpsluckorna var av bok, med gröna glasknoppar för att matcha den gröna spisen, kylen och frysen. Dessa "vitvaror" gick aldrig sönder så mamma och pappa fick ha dem kvar in på tvåtusentalet.

Jag minns mitt sjuttiotal som ganska mörkt eftersom rött, orange, grönt och brunt drar till sig ljuset. Men det var roligt, med färgklickar och nytänkande i design. Idag kan inredningar ibland bli tråkiga med enbart vitt, ljusgrått och nougat.

Den käre maken erbjöd sig att ta hem den röda tvättmaskinen och laga den åt mig. Men nej tack. Jag tror att både bullernivån och vattenförbrukningen är lägre i dagens maskiner. Tack vare OBH Nordica har jag åtminstone en röd mikro!

Tag det rätta - tag Cloetta!

Som gammal Ljungsbrobo håller jag med hela mitt hjärta på Cloetta. Deras choklad är kanske inte alltid godast, men jag vill att det ska gå bra för fabriken, och jag stödköper gärna Kexchoklad.

Det är jättesvårt att hitta godis utan nötter. Nästan alla innehållsdeklarationstexter på chokladkakor slutar med "kan innehålla spår av nötter". Så är det tack och lov inte på Kexchokladen. Förklaringen jag hört är att Kexchoklad tillverkas på ett eget band i fabriken. Det kommer alltså aldrig någon nöt farande på det tillverkningsbandet, som det kan göra på de band där man ibland gör Schweizernötkakor, ibland Dukatkakor, och ibland Mörk choklad.








I Gamla Linköping har Cloetta en egen affär. Familjen var där igår, och fascinerades av de gamla chokladkakeautomaterna. En "tafla finaste choklad" för 10 öre! Vi kände historiens vingslag Köp en kaka innan du tar tåget. Morfar påminde om att öppningstiderna för speceriaffärer och tobaksaffärer var vardagar mellan 9 och 18 förr i tiden. Det man inte handlat fick man vara utan - om man inte hittade en godisautomat på butiksväggen!

Min morfar är den ende jag känner som aldrig någonsin ville ha något godis. Mellan 1922 och 1927 arrenderade han gården Adamstorp i Ljungsbro, och ibland jobbade han extra på Cloetta. Då fick han nog av sötsaker, så väldigt nog att han under hela sitt resterande liv inte åt någon choklad! Nej, inte ens Prinsessan Ingrids praliner, och något annat fabrikat heller.

Östgötateatern bjuder in

När jag gick förbi Östgötateatern häromdagen hade de rullat ut röda mattan för mig!

Det såg väldigt inbjudande ut och jag kunde fantisera om premiärer och ryktbarhet! Vid dörrarna bjöd man på lite cider, chokladkonfekt och salta pinnar. Målet var att de förbipasserande skulle teckna ett abonnemang.

Vad bjuder teatern på under året?
För Norrköpingspubliken är det fyra pjäser:

KÄRLEKSBREV som handlar om en man och en kvinna som skriver sitt första brev till varandra när de ska ha födelsedags-kalas, och sedan fortsätter med brevväxlingen i 50 år. Till slut träffas de igen, och frågan är vad som händer då?

BLUEBIRD handlar om taxichaufförens möten med olika människor under en natts körningar. Samtidigt som han lyssnar på kundernas berättelser funderar han på sin egen livsresa. Denna natt ska han göra upp med det gamla och starta något nytt. Under förreställningen ska publiken få se närbilder på skådespelarna genom livekamera.

INNAN JAG FYLLER SEXTIOSJU är en komedi om längtan efter närhet, kärlek och sex. Jane sätter in en kontaktannons i en tidskrift för att få ut lite mer av livet innan det är slut. "Innan jag fyller 67 vill jag ha massor av sex med en man jag tycker om. Vill du prata först fungerar engelsk litteratur bra för mig."

SWEDENHIELMS är teaterns klassiker i år. Hjalmar Bergmans gamla gubbe Swedenhielm ska gestaltas av Sven Wollter!

www.ostgotateatern.se/sidor/goer-dig-redo-foer-en-ny-teatersaesong-2013-2014

Känns detta utbud lockande för mig? Både och. Att blanda teater med livekamera låter spännande, och det känns som att den nyfikne i mig vill vara med och se hur det blir. För några år sedan var jag på en föreställning med Cirkus Möller som interagerade med publiken, en kamera och green screen. Det blev kul!

Pjäsen om en levnadsglad 66-åring måste jag också se. Vilka män svarar på hennes annons, och blir det så bra som hon hoppas?

Teatern bjuder in till "Öppna repetitioner" tre gånger i höst. Då får publiken se delar av kommande föreställningar utan att behöva köpa biljett. Lovvärt Östgötateatern! På andra orter i Sverige kan man få köpa biljett till reducerat pris om man är arbetslös. Det är också ett väldigt bra initiativ om man vill vara en inkluderande institution.

 

Augustifesten

Under Augustifesten erbjuds Norrköpingsborna diverse musikuppträdanden, tivoli och marknad. Beroende på ålder och musiksmak är det olika aktiviteter som lockar människor ner på stan. Jag tycker nog att Upplev Norrköping har hittat en ganska bra mix på sitt utbud.

Jag värderar musikfyrverkerierna högst! Det är en upplevelse som jag aldrig skulle kunna ordna på egen hand, så när gatlyktorna släcks och vi i tusental samlas vid Strömmen för att uppleva ljus och ljud i underbara kombinationer, då får jag lite gåshud! I torsdags spelade Göteborgs fyrverkerifabrik Queens låtar till fyrverkeriet. Det var väldigt bra. Queens musik är omväxlande och ackampanjerades fyndigt med ljus och sprak och dån. I går var Magnus Ugglas låtar bakgrundsmusik. Vi tyckte att eftersom hans låtar baseras väldigt mycket på texten, så var det svårt att känna att musiken var ett komplement till fyrverkeriet. Men tack för att vi fick uppleva Musikfyrverkeriet även i år!

När vi stod på kajen och väntade smög sig en liten motorbåt förbi i Strömmen. Jag gissar att det är Lindöbor som kan glida in till stan, sitta bekvämt tillbakalutade och njuta, och sedan enkelt glida hem igen. Snacka om livskvalité!

Årets snyggaste försäljare på marknaden måste varit denna man. Jag blir glad över hans blinkning till könsrollerna. Han var inte helt lycklig över att vara med på bild, men ok, sa han. Självklart handlade jag denna välexponerade produkt.

 

 

Allemansrätt för solrosor?

Inför Bråvallafestivalen i slutet av juni byggde kommunen en ny rondell, på Finspångsvägen, med nedfart  mot festivalområdet. Anläggningsarbetarna sådde gräs, krattade och gjorde fint runt stensättningarna. Nu har det kommit upp solrosor på vägrenarna, och jag är lycklig varje gång jag passerar! Jag sänder varma tankar till arbetarna, eller fåglarna, eller fröspridarna som sått fröna. Tack för att vi alla blir glada när vi åker förbi!

Idag hade en bil stannat en liten bit efter rondellen. Det var dumt att parkera på cykelbanan, hann jag tänka, innan jag såg att mannen som just skulle gå in i bilen hade en bukett solrosor i famnen. Aha – det finns fler som gläds åt blommorna – så mycket att de tar dem med sig hem! Ja, vem vet, allemansrätten kanske gäller?

Bilden tog jag lite närmare Svärtinge. Där bor någon som odlar solrosor så det står härliga till. Tack för att vi får titta!