Bråvikens kammarsymfoniker övar

Mitt bloggande kom av sig lite ... jag fick vikariatstimmar och tiden har inte riktigt räckt till till att skriva.

Idag har Bråvikens kammarsymfoniker övat inför konserten den 6 oktober. Vi ska framföra tre ungerska danser av Brahms, Schumanns 3:e symfoni och en orgelkonsert av Händel. Som vanligt är det väldigt många små noter som ska vara på exakt rätt plats innan helheten blir bra. Vi har en väldigt duktig och ambitiös dirigent som med stort tålamod driver oss framåt. Idag var det enbart Nils och jag i cellostämman, och även om vi kämpade på tappert ska det bli skönt imorgon då proffset från SON kommer och förstärker! Det blir en omväxlande och rolig konsert att lyssna till tror jag!

http://bråvikenskammarsymfoniker.se/

Dagens sorgetår fäller jag över Hörsalens skick. Redan när man går in genom dörren känner man att huset är övergivet och nedgånget. Den enda toaletten rinner och luktar illa, kapphängarna är skeva, elurtagen trasiga ... inne i salongen kan man lätt räkna de stolar som är hela. Det är bedrövligt att ett så fint hus har fått förfalla så mycket.

Jag vet inte vad den så kallade parken som kommunen anlagt utanför Hörsalen har kostat. Enligt insändarna i tidningen drar jag slutsatsen att vi är många som undrar var träden tog vägen, och varför man tog bort alla sittplatser? Tänk om pengarna man lagt på planteringslådor utanför Hörsalen hade kunnat gå till att rusta insidan! Då hade vi haft både en park och en fin salong att sitta och njuta i.

Rösta i dag!

Jag har själv inte hunnit sätta mig ordentligt in i vilka frågor de olika grupperna driver angående Svenska kyrkans göranden framöver i tid. Men för er som är ännu mer vilsna kan jag i sista minuten säga:

Vi kan välja på tre nivåer:

Kyrkomötet
Kyrkomötet är kyrkans beslutande organ på nationell nivå. Här avgörs de stora frågorna, till exempel om alla präster ska vara av ett kön. Nu är den frågan överspelad sedan 1959 men ni fattar ...

Kyrkans tidning har en kortkort presentation av grupperna på följande länk
http://www.kyrkanstidning.se/inrikes/de-har-fragorna-driver-nomineringsgrupperna
där kan ni se storleksförhållandena också.

Stiftsfullmäktige
Stiftsfullmäktige är beslutande organ för, i vårt fall, Linköpings stift. Ytan är typ Östergötlands och frågorna på den nivån. Ungefär samma grupper som i kyrkomötet.

Kyrkofullmäktige
I kyrkofullmäktigevalet i Norrköping kan 70 000 rösta, och förra året var det ungefär 7 000 som gjorde det. Nu vet vi att SD vässar klorna för att så småningom komma fram i olika val, så vi behöver rösta ... I Norrköping finns 6 olika grupper att rösta på:

Socialdemokraterna. Idag har de 15 mandat och är störst.
POSK, partipolitiskt obunda i Svenska kyrkan. Har 14 mandat. Här finns aktiva människor som vill utveckla kyrkan utan att driva partipolitik.
ATK, Alla tiders kyrka. Här hittar man före detta borgliga personer som förr brukade vara engagerade krisdemokrater eller annat alliansparti. 13 mandat
Kyrkor på landsbygd. Jag hittar inget om deras program. De har 3 mandat.
Nya för i år är Miljöpartister i Svenska kyrkan. De har två namn på röstsedeln.

Pallra dig iväg till vallokalen!

Mer färg åt folket 2

 

Har ni tänkt på hur svarta och tråkiga alla manliga "jobbare" är? Ibland bryts tristessen av en gul reflexjacka eller en orange regnrock, men det är allt. De enda hantverkarna som inte har svart tröja och svarta byxor när man ser dem på stan, är målarna. Det å andra sidan har alltid fått mig att höja på ögonbrynen. Varför ska just de som målar, och antagligen spiller på sig av alla möjliga färger, ha vita byxor, den mest ömtåliga färgen av alla? Symbolisk renhet? Det verkar långsökt, men jag vet inte.

TOOLS har satsat friskt och försökt att göra något åt denna sorgliga klädsel. De säljer röda snickarbyxor, av märket Fristad, så det är kvalitet som duger. Tack för att ni vågar!

Om nu någon tycker att rött är omanligt så har det skrivits en del om manlighet och färger under sommaren. Rosa var en färg för män ända in på 1700-talet. Ett av mina favoritplagg är Erik den fjortondes stickade silkesstrumpor. Han lät avbilda sina vackra, sensuella vader och lår, iförd oemotståndliga rosa strumpor. Den vackra tavlan skickade han med sin bror till prinsessan i England 1561, samtidigt som han frågade om hon ville gifta sig med honom? Elisabeth hade svårt att bestämma sig, och till slut klantade Erik till det genom att fria till flera kvinnor. När det blev känt ville ingen europeisk drottning ha honom till man. Karin Månsdotter blev hans fru efter att ha varit hans frilla i många år.

Erik blev ju tokig vart efter tiden gick. Kanske tur för Elisabeth att hon inte föll för hans vackra ben!

Säsongspremiär SON

Så var hösten här och igår startade spelåret 2013-2014 för Symfoniorkestern. De har redan gett utomhuskonserter, men gårdagens konsert kallades likväl för Säsongspremiär. Det var fullsatt nere i salongen och på första raden, tror jag.

Kvällens solist Valentina Lisitsa fick en egen artikel i NT där hon berättar att  hon inte hade någon publik (!) för sju år sedan och funderade på att sluta spela! Är det så få som vill höra klassisk pianomusik, undrar jag? På Youtube har hennes första klipp - som gav henne publik i förlängningen - visats 1 756 044 gånger.

https://www.youtube.com/watch?v=tVuP1BjbhAg

Igår fanns det i alla fall publik, och vi var väldigt imponerade! Lisitsas händer flög över tangenterna och jag undrar, som alltid, hur solisterna kan hålla alla partier i minnet. När publiken visat sin uppskattning över pianokonserten bjöd Lisitsa på extranummer, först ett klassiskt stycke, och sedan ett mer jazzinspirerat. Lisitsa förklarade för oss att hon ville se om flygeln tålde det! Härligt, härligt!

Inför gårdagens konsert hade solist och dirigent inte samma inställning till Rachmaninovs första pianokonsert som de hade när de spelade in den på skiva för något år sedan, sa de i artikeln. " - Musik är färskvara och det är naturligt att den förändras. Vi blir äldre och smartare, säger Valentina Lisitsa och ler."

Nästan värt ett tröjtryck, eller hur?

Efter paus berättade Michael Francis om Bartoks influenser till Konsert för orkester. Orkestern fick ge smakprov så att vi visste vad vi skulle lyssna efter i helheten. Det var ett bra initiativ som jag gärna är med om fler gånger. Bartok blev ännu mer intressant.

Kungen och hallonen

Det händer stora saker i min omvärld! Igår var Kungen och Drottningen på besök i vår stad - i ca 2 timmar. De hann se en del av Campus i 20 minuter, åka gamla ettans spårvagn uppför Drottninggatan och sedan vara på Konstmuseet i 20 minuter. Fantastiskt. Jag var inte på stan, så jag vet inte hur många norrköpingsbor som var ute och viftade med svenska flaggor. På bilderna i NT såg det glest ut. Vilket konstigt jobb han har kungen. Åka runt och besöka olika platser i ett fasligt fläng, och vinka och se glad ut. Den enda dag jag skulle vilja byta jobb med honom är Nobeldagen.

I min egen lilla trånga värld har jag grävt upp alla salixträden jag fick för något år sedan. Dessa skötte jag om med hästgödsel, vattning och ömhet i flera månader för att de skulle ta sig. När de väl rotat sig ett år senare inser jag att de är fula. Bort med dem. Gräv upp hallonplantorna som står för torrt och sätt dem på salixträdens mer regniga plats. Gräv om hallonrabatten och lägg dit marksten, så gräs, och allt är tillbaka på utgångsläget. Inte heller denna dag behövde jag något gym-kort!

Jag undrar om Kungen får gräva i hallonhäcken någon gång? Jag hoppas det, iklädd fula joggingbyxor och keps på huvudet. Det är meditativt att gräva, och det skänker en viss tillfredsställelse när rabatten är välordnad och klar. Man kan för ett ögonblick inbilla sig att man fått ordning på saker och ting i sitt liv.

Söderköpings gästabud

Så kom det i år igen - Gästabudet! Det var åttonde året i år och arrangemanget blir bättre och bättre, tycker jag. Det var varning för regn under lördagen, men vi klarade oss undan det. Jag började min medeltidsdag med att lyssna på kören Halsbandet. De sjöng frejdiga och sakrala sånger från medeltid och renässans. Programmet presenterades fint av en av körmedlemmarna. Det är roligt att det inte alltid är dirigenten som är programmets uttolkare.

Vi åt lunch hos Svenska kyrkan. De bjöd på rotfruktssoppa och brödbit. Helt ok, och trevlig sittplats precis invid marknaden. Det var många besökare på marknaden, men jag vet inte om de köper något? Fina stövlar i medeltida modell, roliga tovade mössor, vackra svärd, välgjorda krus ... Jag funderade på om de som handlar kanske är de nördar som lever hela sin sommar på olika medeltidsdagar. De är de som behöver en lampa med stearinljus, gjord av grisblåsa! Hur som helst, de fruktansvärda "tygkorvarna" som nasarna kallar "jungfrukransar" såldes även i år till okunniga besökare. De kan ju inte veta att ingen medeltida kvinna någonsin haft en sådan! Se på tavlan; vita linnedukar på huvudet, veckade och nålade, men inga "korvar".

Geburt Mariä, Meister des Marienlebens, 1460
 

Familjen deltog i femkampen, där nöje förenades med förhoppningen att vinna 3000 silverpengar! Tyvärr var det inte vår tur att vinna den här gången, men kanske nästa år!

Behållningen med stort B är framför allt narrarna och deras upptåg. Jag skrattar hjärtligt när de blandar in Schwarzenegger i Sagan om Rödluvan och frågar publiken om de får sluta som i Sound of music? Jag vill gärna bli lite lurad, lite road på andras bekostnad, och samtidigt beundra skickliga jonglörer och musiker. Jag funderade en del på narrens roll i det medeltida samhället. Naturligtvis behövde folk få skratta, och ibland behövde de styrande få höra sanningar om sig själva. Tänk så bra att kunna göra två saker samtidigt! När narren uttalade de obehagliga sanningar som alla i byn tänkte men inte fick säga, samtidigt som han gjorde något helt avväpnande, som att jonglera med halvätna äpplen, så kanske adelsherren kunde ta till sig av kritiken, utan att förlora ansiktet?


Ursäkta de icke-medeltida glasögonen.

 

 





Jag avslutade min dag med att försöka lära mig att väva band med brickteknik. Det var fasligt pilligt, och jag gjorde fel när jag trädde på garnet, men nu är jag igång. Jättekul att få en möjlighet att lära sig något nytt!